S y s t r a r . . .

                                  S y s t r a r . . .
  

Syster Yster till höger, jag strax bakom...

Här är min lillasyster, hon som alltid retades när mamma och pappa inte såg och sen fick jag skulden för vårt bråk. Hon som alltid skulle vara mé när jag hade kompisar hemma *stön* men som jag oxå fick skuldkänslor för då hon inte hade nån och va med. Hon som alltid fick som hon ville, som den gången hon fick åka med sina kompisar till Gotland - det skulle aldrig jag ha fått då jag var 15!  Ååååå jag kunde bli galen! MEN samtidigt var hon himla bra att ha när jag behövde något från köket eller kanske från kiosken - "Snäääla L! Fixa det åt mej så lovar jag...." hette det men hur många gånger uppfyllde jag mina löften?! Inte ofta om jag får gissa... Och jag tvingade henne typ en miljard gånger att spela ett spel som jag inte minns idag vad det var men det handlade om något slott - kan det ha varit Törnrosa?

Men den gången då hon var en pytteliten söt bäbis (ja, hon var faktiskt väldigt söt) och låg i vagnen för att sova då en av grannpojkarna var framme för att göra nåt bus - då *j..lar*! Jag sprang efter och spöade upp han för hon var MIN! För "lejonsystern" vaktade, morr....

Idag är hon en 3 barnsmamma, boendes ute på Värmdö tillsammans med sambon C och jag saknar henne ibland alldeles förtvivlat! Det kan gå långa perioder emellan då vi inte ses och kanske inte heller hinner prata på telefonen. Sen när vi väl får till det att vi träffas så hinner vi sällan komma ner i varv bland alla barnen och få egen tid att prata med varandra.

Hon är iallafall fortfarande MIN syster och jag älskar henne oerhört!

Jag måste nog göra ett alla hjärtans dags kort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback